En journalist ringde och ville träffa mig med Velomobilen för en artikel. Eftersom Arbetarbladet tidigare skrivit en hyfsad liten artikel om min cykling från Holland tänkte jag att det skulle kunna vara roligt. Jag medverka gärna till att sprida Velomobilens förträfflighet.
Träffade jornalisten vid Gefle Dagblads kontor i Sandviken. Dock verkade han besynnerligt ointresserad av fordonets egenskaper. Hans intresse låg mer på det spektakulära planet, d.v.s. att det var en dyr cykel som väcker uppmärksamhet. Jag försökte förklara för honom att det finns racercyklar som kostar betydligt mer utan att ge en motionär några fördelar men han föreföll ointresserad. Jag krävde då att få läsa hans artikel innan publiceringen. Jag fick ett utkast till artikeln skickad till mig och den innehöll få direkta sakfel även om den var konstigt skriven med många rena språkfel och ett konstigt fokus. Jag påpekade ett rent faktafel men insåg att själva grunden var omöjlig att göra något åt så jag godkände den trots att den egentligen var usel rent informationsmässigt.
Den 9/7 gick jag förbi Statoil och kunde läsa på Gefle Dagblads löpsedel:
Han har Sandvikens dyraste cykel!
Det var alltså kontentan? En “sensationsrubrik” helt utan värde och utan någon som helst faktakontroll. Jag kommer nog aldrig mer att låta mig intervjuas av någon dagstidning och Gefle Dagblad har jag helt tappat förtroendet för.
Men även om journalisten var en “märklig” skribent så kunde han fotografera:
