Det har varit klent med bloggningen detta år. Delvis beroende på att det sedan “Elsas Bullrull” inte hänt så mycket intressant när det gäller Quest XS. Träningsrundorna har dock gått bättre och bättre och efter lite diskussioner i vår Facebookgrupp “Velomobiler i Norden” var vi flera som bestämde oss för att prova på Vikingarundan i Uppsala. Det är ett utmärkt lopp för Velomobiler på grund av sin snälla banprofil och att vi dessutom var mer än välkomna gjorde inte saken sämre. 
Tyvärr har jag klent med bilder från tillställningen men här har Per-Erik lagt upp en del. https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151568470670950&set=pcb.211701452287556&type=1
Vi var hela 4 Velomobiler till start: Anders i Milan SL som dagen innan åkt Siljan Runt på ny rekordtid, Fredrik i sin Quest, jag i min Quest XS och Per-Erik i en lånad gammal Mango.
Vi startade i direkt anslutning till “snabbgruppen” och jag kände mig väldigt osäker på strategin. Jag visste att jag nog skulle kunna hålla ett snabbare tempo än snabbgruppen över de 116 kilometrarna men hur mycket? Skulle jag försöka gå med de övriga Velomobilerna? Att Anders skulle köra sitt eget race var klart men vi övriga hade ingen direkt strategi.
När vi åkt lite långsamt en bit och kommit ut på stora vägen mot Tierp försvann Anders som väntat som en avlöning i fjärrran men även vi övriga åkte om snabbgrupp med vidhängande MC-eskort eftersom det gick på tok för sakta, antagligen beroende på en ganska kraftig sidvind. Vi höll ett bra tempo alla 3 men jag är en “slowstarter” så det kändes riktigt jobbigt att hålla Fredriks tempo och mjölksyran flödade. Per-Erik gav upp först och jag hängde ytterligare någon mil men fann sedan för gott att släppa Fredrik.
Efter att ha släppt Fredrik hittade jag ett mer komfortabelt tempo och allt eftersom gammelkroppen vaknade till liv kändes det bättre och bättre. Första kontrollen i Gryttjom passerades med en tutning åt vinkande funktionärer. Efter Tierp fick jag “slör” i den hårda vinden och det rullade på i över 50 långa sträckor. Det kändes nästan som att flyga fram i den flacka terrängen på fin asfalt. Det var en delvis ny sträckning på denna del av banan på grund av ett vägarbete och det skulle visa sig innebära lite sämre väg efter att vi svängt söderut vid Österbybruk. Under ett par mil var det riktigt slitsamt på grund av ett enormt trögt underlag och konstigt motlut som såg ut att vara nedför. Här började det också dyka upp cyklister som åkte den kortare banan och det kändes skönt att sitta väderskyddad i Questen när man såg hur dom slet i motvinden med jackor luftfyllda som spinnakers.
I infarten till Uppsala lyckades jag med konststycket att åka vänster i en rondell där jag borde åkt rakt fram vilket innebar att jag tvingades till en obehaglig vändningsmanöver mitt på vägen men det var som tur var ganska glest med trafik. Åkte tillbaka till rondellen och spurtade lite mot målet där både Anders och Fredrik redan befann sig. Landade på drygt 43 i snitt vilket jag är mycket nöjd med. Fredrik hade drygt 45, Per-Erik något under 40 och Anders över 58 !!!!
Ett mycket roligt lopp som jag verkligen kan rekommendera alla Velonauter.
Här är en film tagen från en mycket snabb Anders i Milan SL: http://www.youtube.com/watch?v=eEZCxf7Dky8