31:a Maj
Efter en tågresa från Amsterdam till Lelystadt och en buss hämtar jag min vita Quest med serienummer 411 i Dronten hos Velomobiel.nl.
Ymte har tyvärr semester men övrig personal är hjälpsamma och trevliga. Efter en snabb fika börjar jag prova ut en lämplig sittställning. Det tar rätt lång tid eftersom jag tydligen har en ganska oproportionerlig kropp med långa ben och kort överkropp. Det krävs många justeringar och ändringar av kedjelängd innan jag hittar en acceptabel sittställning. Troligen är Questen precis på gränsen att vara för stor för mig men det fungerar till slut och jag är redo att ge mig av.
Färden går mestadels på separata cykelvägar som löper längs alla större vägar i Holland. Landskapet är helt platt och med en Velomobil spelar det ingen större roll hur det blåser.
Det borde således vara enkelt att hitta en bra rutt att följa. Eftersom jag inte kom iväg förrän efter lunch hade jag planerat en kort dagsetapp (12 mil) den första dagen.
Planeringen var det kanske lite si och så med egentligen. Jag hade bara en MYCKET översiktig utskriven karta från Googlemaps och en Garmin edge 305 cykelGPS i vilken jag laddat in en rutt som jag plottat med hjälp av programmet “Bike Route Toaster”. Det skulle antagligen ha fungerat bra om det inte varit för att en Edge 305 bara kan lagra 100 ruttpunkter.
För att få plats med åtminstone 2 dagsrutter tog jag bort en del som jag tyckte överflödiga ruttpunkter. Vet inte säkert om det var därför men någonstans gick det lite galet och när vägen dessutom var avstängd på grund av en “skolmarsch” blev läget ohållbart. Som tur var fick jag en karta av 2 vänliga damer som jag frågade om vägen.
Sent omsider nådde jag till slut mitt bokade Bed&Breakfast i Stadskanaal. Där blev jag bjuden på omelett av ägarinnan och Questen fick bo inomhus i groventren under natten.
1:a Juni
Efter en magnifik bondgårdsfrukost var det dags för etapp 2. Gårdagens
planerade 12 mil blev till 17 men dagens etapp från Stadskanaal i
Holland till Oldenburg i Tyskland är också en kortetapp på ca: 13 mil.
Färden går mot den tyska gränsen via en gammal stad som heter Vlagtwedde.
Utan
att ha uppfattat någon gräns ser jag plötsligt att vägskyltarna står på
tyska. Åker på en fin cykelväg paralellt med en större väg som löper
nästan spikrakt och utan backar mil efter mil. Ser mycket få övriga
cyklister trots den fantastiska cykelvägen.
Överallt längs vägen blommar står enorma Rododendronbuskar i full blom.
Dagens etappmål är Oldenburg
Kommer
tidigt och utan problem till Oldenburg som är dagens mål. Har blivit
inbjuden på Beer & Bed hos Monika och Herman-Josef. Mycket trevligt
med god mat inklusive surkål som sig bör. Monika fixade kartor och dom
hjälpte mig att planera en lämplig rutt till Travemünde vilket verkligen
var uppskattat.
Ett stort tack för gästfriheten!
2:a Juni
Styrkt av förplägnaden i Oldenburg bar det iväg mot Brake längs väg 211.
Efter ett par timmar kom jag fram till floden Weser och Questen fick
åka bilfärja för första gången.
På
motsatta stranden blev det lite spännnande eftersom det satt en skylt
som varnade för brant (10%) och hal flodbank. Banken var klädd med
algbelagda kullerstenar. Tog rejält med sats och det gick vägen med ett
nödrop och lätt hjulspinn.
Fortsatte längs separata ibland nästan
trollska cykelvägar i ett överraskande vackert landskap. Tyskland är
verkligen inte bara Autobahn.
Vindmöllor
syns överallt på den tyska glesbygden men några kolkraftverk såg jag
inte till. Däremot hann jag med att käka lite schnitsel med sparris på
en genuin liten restaurang i Bramstedt.
Kom
tidigt på eftermiddagen fram till det bokade natthärbärget i ett
idyllisk litet samhälle vid Elbe som heter Wischhafen. Bodde på i ett
nybyggt annex till ett gammalt anrikt hotell. Kanonfint ställe med
vackra omgivningar.
3:e Juni
Dagen som skulle bli den tuffaste hittills startar med en färjetur över
floden Elbe som inte är något litet dike visade det sig. Överfarten tog
nästan en timme.
Fortsatte
från Glückstadt mot Travemünde. Hade planerat en rutt runt Lübeck och
det fungerade lysande men närmare Travemünde blev den tunga trafiken
allt mer påtaglig.
Nådde slutligen rätt färjeterminal men vid infarten till hamnområdet
satt en skylt som förkunnade att cykling var förbjuden i hela hamnområdet
och cyklister hänvisades åt ett annat håll. Intet ont anande satte jag
iväg längs cykelvägen men efter någon mil insåg jag att att något var
fel. Vände och kom till slut tillbaka till utgångspunkten. Tog ett djupt
andetag och rände iväg in på hamnplanen bland hundratals långtradare.
Det var inte utan att jag kände mig en smula liten i min lilla Velomobil
bland alla dessa 24-meters monster.
Det visade sig dessutom att
jag fått en fordonsplats på lastbilsdäck men lastningspersonalen tyckte
inte att det var en bra idé så jag fick åka ut ur färjan och upp en
trappa medan alla långtradare fick vänta. Man skulle haft kameran
igång…
Kände mig helt utpumpad efter dagens vedermödor och det
kändes skönt att slänga sig på sängen i hytten. Hann dessutom med en
pilsner i panoramabaren innan det var dags att krypa till kojs.
Dagens etapp. Resten av vägen till Sverige behövde jag inte trampa.
4:e Juni
Kom fram till Trelleborg tidigt på morgonen redo för en ny dag i sitsen.
Räknade med en behaglig resa till bokat rum i Hässleholm men det visade
sig bli en betydligt värre resa än väntat. För det första var den väg
jag planerat i förväg inte bra att cykla på. Det är en stor skillnad att
cykla i Holland och Tyskland jämfört med denna del av Sverige. Smala
vägrenar, tung trafik, blåsigt och faktiskt väldigt kuperat.
Tog
efter att tag av på mindre vägar vilket gjorde det lite trevligare men
backigt var det likafullt. Just före Södra Sandby var jag uppe i över
80km/t nedför en backe utan att trampa och måste skamligt erkänna att
jag faktiskt bromsade lite grand.
Åt lunch på en trevlig golfklubb i närheten av Höör.
Strax
efteråt fick jag syn på en jordgubbsförsäljerska efter vägen och gled
fram till bordet så ljudlöst att hon hajade till. Hon var nog inte
förberedd på en så liten och tyst bil. Nådde sedan utan intermezzon
Hässleholm fram på eftermiddagen. Questen parkerades i B&B
trädgården och på kvällen blev det pizza med jordgubbar som efterrätt.
5:e Juni
Efter Hässleholm hittade jag mindre trafikerade och trevliga vägar fram till Markaryd
där den gamla riksettan startar. Den vägen rekommenderas varmt att cykla
på. Det är en bred och fin väg med bra asfalt och lite trafik. I
Småland märker man också tydligt att folk blir mer intresserade av
Velomobilen. Inte vet jag om det beror på smålänningarnas omvittnade
entreprenörskap men så fort jag stannade fick jag tusen frågor av
nyfikna och vänliga människor, många med kameror i högsta hugg. Flera stycken
berättade att dom själva hade planer på att bygga liknande fordon och
var därför nyfikna på alla detaljer.
Dagen
flöt på i bra fart och redan tidigt på eftermiddagen nådde jag mitt mål
i Skillingaryd efter 17 snabba mil i gynsamma vindar. Övernattade i en
stuga på Skillingaryds ursprungsgård som verkligen är pietetsfullt
renoverad.
6:e Juni
Nu börjar det kännas nära hem. I stort sett bara Vättern kvar och den
har man ju passerat förr. Nåja, Jönköping visade sig vara mycket
krånglig att passera nu när man inte hade andra cyklister att följa. Och
backarna före Gränna som knappast märks när man åker Vätternrundan var
grymt jobbiga med Velomobilen i den 25-gradiga värmen. Kanske dom också
är värre från “fel” håll. Längs Vättern passerades också 100 cyklade mil
sedan starten.
Sista
biten mellan Ödeshög och Motala gick med en nästan ryslig fart i
kraftig sned medvind (slör). Övernattade på Vättervågens pensionat vid
Varamobaden.
7:e Juni
Dagen startar perfekt med en rejäl frukost vid Vätterns strand.
Åker
sedan mot Örebro som passeras med viss möda och efter lite krångel får
jag tag i en “övernattning på bondgård” utanför Köping. På vägen dit
hamnar jag av misstag för första gången på en mitträckesväg och det är
verkligen ingen rolig upplevelse. Att ha långtradare swischande förbi
med en halvmeters marginal känns inte alls bra. Sverige är snart helt
förstört som cykelturistland och ingen verkar bry sig det minsta. Helt
annorlunda än i Tyskland som ändå anses som bilisternas mecka med
Autobahn och fri fart.
Bondgården visar sig vara mer en stor herrgård. Tvingas åka flera
kilometer på riktigt dålig grusväg och är lite orolig för punktering men
det går bra som tur är.
8: Juni
Idag blir en lång dag. Vill försöka komma hem utan ytterligare övernattning vilket innebär en dagsetapp på en bit över 20 mil.
Passerar Hallstahammar som nog är det ställe där jag mött flest oförstående blickar och fått flest kommentarer på hela min resa trots att det lilla samhället passerades på några få minuter. Lite märkligt med tanke på att det finns en Velomobil här tillhörande Bruno, känd från HPV Sverige. Apropå det så möter jag en cyklist som faktiskt påminner om honom. Jag har visserligen aldrig träffat Bruno i verkligheten men på något sätt fick jag en känsla av att det kunde vara Bruno jag mötte där på en villagata i Hallstahammar, något som senare visade sig stämma. Om jag bara hade vetat det säkert skulle jag naturligtvis stannat och pratat lite…
Efter Hallstahammar blev landskapet lite småkuperat och det var riktigt trevligt att glida fram på de slingrande vägarna.
Däremot var det ont om affärer och bensinmackar så efter några mil började jag lida brist på vatten. Erinrade mig då ett tips jag fått från B&B-värdinnan i Skillingaryd som är en inbiten semestercyklist, något som man knappast kan säga om mig. Enligt henne är kyrkogårdar ett utmärkt ställe att hitta vatten på. Sagt och gjort, jag stannade vid en liten kyrkogård i Ramnäs. Började leta efter vattenkranar men då kom en trädgårdsarbetare och erbjöd mig att hämta vatten i en av kyrkogårdens lokaler. Så många vänliga människor som jag träffade under denna resa har jag nog aldrig träffat på. Måste bero på mitt udda fordon.
Fick också tipset att ta vägen över Ängelsberg. Tack för det tipset! En jättefin slingrande väg, om än aningen ansträngande stundtals. Stannade sedan i Ängelsberg och åt en angenäm lunch med en magnifik utsikt.
Väl i Norberg frestar en fika på Elsa Nordbergs café men det börjar bli sent och vill gärna hinna hem till middag så jag stålsätter mig och pinnar på mot Avesta. Då möts jag av en skylt som förkunnar att det är begränsad framkomlighet på grund av vägombyggnad mellan Norberg och Avesta. Dom skall tydligen förstöra vägen med ett mitträcke. Frågar några “locals” hur begränsad framkomligheten egentligen är och dom anser att mitt lilla fordon skulle välta av alla stenar på vägen. Tvekar länge men hittar inga vettiga alternativa vägar så jag ger mig till slut iväg ändå. Det visar sig dock att farhågorna är överdrivna, måhända ville dom inte ha mitt lilla konstiga fordon efter vägen. I vilket fall som helst är det bara på några få ställen där jag tvingas sakta in en aning. Annars håller jag nästan samma fart som trafiken och sista biten in mot Avesta går det i 50-70 hela vägen. Questen är overkligt snabb bara det sluttar aningen åt rätt håll.
Från Avesta till Sandviken går färden längs väg 68. Ingen jättebra väg för cykling men bilisterna visar verkligen hänsyn till mitt lilla fordon och sista biten förlöper utan intermezzon. Är hemma i Sandviken vid 17-tiden efter 142 mil på trippmätaren. Sammanfattningsvis har hela resan gått utan egentliga problem och jag kan inte annat än beundra det lilla fordonet. Enda problemet jag upplevt med Questen är en handbroms vars justermuttrar har en tendens att skruva upp sig emellanåt. I övrigt har allting fungerat klanderfritt och ett bättre icke motordrivet långfärdsfordon kan inte finnas.