Startade från Norsjö vid 8.30 efter en stadig frukost. Åkte mot
Glommersträsk längs en glest trafikerad väg 365 och vidare mot väg 373
där endast några korpar och en strören bryter det monotona trampandet.
Framme vid väg 373 var planen att ta vägen över Gråträsk till vägen mot
Älvsbyn men det visar sig vara en grusväg, vilket minnet
förträngt, och nu var jag trött på grusvägar så jag fortsatte mot Piteå i
stället för att ta vägen vid Långträsk i stället.
Renar finns det gott om i den här delen av landet
Linbana som numera används som åkattraktion för turister.
I ett
begynnande regn stannade jag vid Norrskensgården i Långträsk och intog
en delikat Souvas med utmärkt klyftpotatis. Fick också höra av
innehavaren att vägen jag tänkt åka var totalt uppgrävd i flera mil. Då
återsod bara att fortsätta mot Piteå för att åka runt över
Roknäs-Böle-Sjulsmark-Ersnäs-Antnäs. E4:an häruppe är numera svår att
cykla på och delvis motorväg.
När jag efter en lång lunchrast
fortsatte mot Piteå ökade regnet i styrka men med kapellet på var det
inget direkt problem. Värre blev det när regnet övergick till skyfall. I
de kraftiga utförslöporna där farten på ren rull (man vill ju inte
gärna bromsa bort surt förvärvade höjdmeter) översteg 70 blev det svårt
att se och jag började undra om man kan få vattenplaning på en cykel.
Tack och lov upphörde regnet efter några mil och resten av sträckan flöt
på utan några problem och jag nådde fram till slutmålet lagom till
middagen efter 22mil. Nu är det ett par veckor innan det är dags att åka
hemåt. Måste bara hitta en annan rutt…
Några reflektioner:
* Det finns mycket skog och långa… raksträckor.
* De flesta samhällen och byar i Sverige ligger i dalgångar.
* Efter en härlig utförslöpa kommer alltid en uppförsbacke. Gäller det måhända även livet i övrigt eller skall man kanske se det tvärtom?
*
Sverigeleden? Åkte längs den långa stycken men såg inte ens en handfull
övriga cyklister. Kanske inte så konstigt med tanke på att det på grund
av bristfällig skyltning, kringelkrokar och vägarbeten krävs en del
tålamod för att palla med.